Många gånger när folk är lite på lyset så tror man att de är helt borta och knappt har koll på något. Ibland kan det dock vara så att de förstår och uppfattar mer än man tror. Det fick två poliser erfara i den här historian!
En polisbil rullade sakta fram utanför puben i Kiruna vid stängning. Precis då vinglade Jarmo ut genom dörren, praktfullt på lyset och med bilnyckeln i högsta hugg.
Polisbilen stannade och konstaplarna betraktade med häpnad hur Jarmo beslutsamt kämpade sig fram mot parkeringen, där han provade nyckeln på inte mindre än fem bilar innan han hittade sin egen och mödosamt tog sig in bakom ratten.
Där satt han sedan alldeles stilla i 10 minuter, varpå han startade vindrutetorkarna (det var en vacker sommarkväll och inte ett moln på himlen). Därefter tände och släckte han strålkastarna några gånger, tutade och slog på och av varningsblinkern.
Sen startade han motorn och la med ett skrapande i en växel. Bilen tog ett kort skutt framåt och motorn dog. Han försökte några gånger till, allt medan parkeringen tömdes på bilar.
Till sist, när Jarmo var ensam kvar, lyckades han få bilen att börja rulla framåt, tog sig ryckigt ut på gatan och satte kurs norrut. Poliserna, som väntat tålmodigt, slog nu på sirener och blåljus samt körde fram och stoppade Jarmo och bad honom blåsa.
De trodde knappt sina ögon när apparaten inte gav något utslag.
– Du får lov att följa med oss och ta ett blodprov, det måste vara fel på apparaten, sa en av poliserna.
– Tvivlar jag på, flinade Jarmo. Det är jag som är lockfågel ikväll!
DELA om du, precis som jag, skrattade!
Gilla Ettgottskratt om du vill ha ett roligare flöde!
