En soldat springer fram till en nunna. Med andan i halsen frågar han:
– Snälla, kan jag få gömma mig under din kjol? Jag förklarar senare.
Den vänliga nunnan går med på soldatens önskan och låter honom krypa in. Kort därefter springer militärpolisen förbi nunnan. De stannar till framför henne.
– Syster, har du sett en soldat springa förbi här? frågar de.
– Nej, inte i dag mina herrar. Gud välsigne er, svarar nunnan.
Polisen springer vidare och soldaten kryper fram från sitt gömställe under nunnans kjol. Han reser sig upp och tittar på henne med ett leende.
– Jag kan inte tacka dig tillräckligt mycket, syster. Du förstår, jag vill inte åka iväg och kriga i utlandet.
– Jag förstår helt, säger nunnan.
Soldaten funderar ett slag. Sedan tar han mod till sig och säger:
– Jag hoppas att det här inte är ohyfsat, syster, men du har verkligen ett par fantastiska ben.
Då svarar nunnan:
– Tja, om du hade tittat lite högre så hade du sett ett par fantastiska pungkulor… Jag vill inte åka iväg och kriga heller!
