Min fru har alltid varit en stor djurvän och växte upp med mängder av husdjur. Allt från katter och hundar till hamstrar och cirkusmöss. Speciellt har hon alltid var svag för gnagare.
En dag i maj var vi ute på en cykeltur och hittade en bur på sidan av vägen. Den låg på sidan i diket och hade antagligen ramlat från en bil dagen före.
I buren fanns två vita möss. Den enda verkade tyvärr ha dött av fallet, den andre var lite tilltufsad och smutsig, den hade fått koda i i pälsen och verkade lite stressad men mådde under omständigheterna bra.
Min fru bestämde genast att vi skulle åka till veterinären med musen. Det här var inte första gången som vi åkte dit med ett skadat djur vi hittat och var antagligen inte den sista heller. En av anledningar till att jag älskar min fru är hennes stora hjärta – men det innebär också att det blir räddningsuppdrag för stackar djur. Jag har vant mig vid det här laget.
Så vi åker till veterinären. Och om jag ska var ärlig så kommer jag och den här veterinären inte alltid överens. Han är duktigt men kostar en slant och det finns bara så mycket pengar jag vill lägga ner på en kråka med bruten vinge eller vildkatt med hosta, om ni förstår vad jag menar?
Hursomhelst har vi utvecklat lite av ett hat/kärleksförhållande jag och den här veterinären. Det har blivit en liten tävling att se vem som kan sätta den andre på pottan.
Veterinären undersökte musen och sa att den mådde bra men att han skulle behålla den övernatten för att kunna ge den penicillin i fall att den fått en infektion.
Innan vi åker så påminner jag veterinären att tvätta gnagaren ordentligt eftersom den luktade ganska illa. Om nu min fru nödvändigtvis måste rädda och ta med det hem så kan den i alla fall låta bli att lukta.
– Det är det minsta du kan göra efter att ha tagit så mycket betalt av oss genom åren, sa jag menade och med de orden så gick vi.
Jag fick sista ordet den här gången och såg det lite som en seger.
Dagen efter skulle jag läkaren för att göra en rutinkontroll. Läkaren mottagning ligger i samma hus som veterinären och han måste ha sett när jag kom dit. För när jag sitter och väntar i det fullsatta väntrummen så öppnas dörren och veterinärens sticker in huvudet och säger:
– Herr Johansson, din frus mus stinker inte längre, den är äntligen ren och rakad så nu luktar hon som en ros. Åh, och förresten, jag tror hon är gravid, vette gudarna vem som kan var pappan.
Med det sagt stängde han dörren och gick. Och kvar satt jag. Med allas blickar på mig.
Gilla Ett gott skratt om du vill ha ett roligare flöde!
