Barn är underbara, men de kan också vara lite luriga emellanåt och säga de mest dräpande saker. Det är den här historien ett klockrent exempel på!
Lärarinnan Åsa skulle ha svenska med sin klass i årskurs 3. Hon bad eleverna ta fram sina böcker och bläddra fram till sidan 71. Nu var det dags att gå igenom olika tempus.
Hon berättade sedan bland annat om presens som nutid och att imperfekt är dåtid. Eleverna satt koncentrerat och lyssnade.
Mot lektionens slut ville Åsa testa vad eleverna lyckats ta till sig.
– Om jag säger ”Jag är vacker” – i vilket tempus talar jag då?
Lille Olle, längst bak i klassen, var den ende som räckte upp handen.
– Ja, Olle? sa Åsa glatt.
Pojken svarar:
– Uppenbarligen dåtid…
Det här var en riktig rackare, men barn är ju faktiskt underbara! DELA om du skrattade!
