Direktör Eriksson kom in till polishuset med ett blått öga och en stor bula i pannan. Han gick fram till disken och bad att få prata med en konstapel.
”Vad är det som har hänt?” frågade polismannen när de satt sig i ett förhörsrum.
”Jo, det ska jag berätta,” sa direktören. ”Jag var och spelade en runda golf med min fru. Vi hade riktigt trevligt fram till sjätte hålet när vi båda råkade slå våra bollar i ruffen. Jag gick och letade och hittade snart min egen boll och slog in den på banan.”
Eriksson tog en klunk kaffe och grimaserade smärtsamt. ”Eftersom jag är en gentleman erbjöd jag mig att leta reda på min frus boll också och mycket snart skymtade jag en golfboll på ängen intill.”
Direktören var tvungen att avbryta sig och torka bort rann ur det blåa ögat.”Bollen låg på en grästuva precis under svansen på en ko. Så jag hoppade över stängslet, gick fram till kon, lyfte upp svansen så man fick fri insyn och skrek, MARGARETA, VISST SER DET HÄR UR SOM DIN?”
”Vad hände sen?” frågade polismannen som vid det här laget hade svårt att hålla sig för skratt.
Eriksson som inte kunde förstå vad som var så roligt fortsatte upprört sin berättelse. ”Helt från ingenstans fick jag en rejäl smäll av en golfklubb i huvudet och när jag vakande till var Margareta borta. Jag har ringt flera gånger sedan dess men inte fått svar. Jag tror någon måste ha kidnappat henne!?”
Publicerad av svenska fräckisar, gilla för fräckare humor!
