Lille Johan ska gå ut på lunchrast på dagis, det är ordentligt kallt ute och han behöver hjälp av fröken för att sätta på sig sina stövlar.
Stövlarna är jättebesvärliga att ta på och fröken måste verkligen anstränga sig för att utföra uppdraget.
När äntligen stövlarna sitter på säger lille Johan.
– Fröken, fröken! Stövlarna sitter på fel fot!
Fröken tror inte sina ögon – men när hon inspekterar fötterna så måste hon konstatera att det är som Johan säger, stövlarna sitter verkligen fel.
Hon drar som en dåre i nästan 3 minuter för att ta av stövlarna och tillslut när hon har fått av dem så kämpar hon ytterligare i tre minuter för att få på dem på rätt fot igen.
När hon är klar tittar Johan på sina stövlar och säger:
– Fröken, fröken! Det här är inte mina stövlar.
Fröken andas djupt och lägger locket på känslorna för att inte skada lilla Johan som tittar på henne med oskyldig blick.
– Ok, säger hon, vi tar av dem då! säger fröken.
Och sätter igång med att ta av stövlarna under stor möda.
– Varför sa du inte till tidigare att det inte var dina stövlar? frågar fröken när hon äntligen tagit av dem,
Johan tittar på fröken och förklarar:
– Det är inte mina stövlar, de är brorsans, men mamma vill att jag skall ha dem!
Fröken drar en djup suck. Nu är det nära till gråten. Men hon behärskar sig och tvingar sig till ett leende, tittar noga så att stövlarna är på rätt fot och sätter på dem en tredje gång.
När hon är klar lyfter hon upp lille Johan och sätter på honom jacka, mössa och halsduk. Sedan frågar hon:
– Var är dina vantar?
Pojken ler och säger:
– Jag la dom i stövlarna!
Gilla Ett gott skratt om du vill ha ett roligare flöde!
