Få saker brukar lätta upp stämningen som en bra fräckis. Gillar man den typen av humor så skrattar man för att man tycker skämtet är roligt.
Gillar man inte fräckis-humor så skrattar man oftast ändå, dels för att alla runtomkring skrattar och dels för att slutklämmen på fräckisen allt som oftast är både dum och lite barnförbjuden.
Fräckisen här nedanför är sannerligen inget undantag – mycket nöje!
Direktör Eriksson kom in till polishuset med ett blått öga och en stor bula i pannan. Han gick fram till disken och bad att få prata med en konstapel.
Spelat golf
– Vad är det som har hänt? frågade polismannen när de satt sig i ett förhörsrum.
– Jo, det ska jag berätta, sa direktören. Jag var och spelade en runda golf med min fru. Vi hade riktigt trevligt fram till sjätte hålet när vi båda råkade slå våra bollar i ruffen. Jag gick och letade och hittade snart min egen boll och slog in den på banan.
Eriksson tog en klunk kaffe och grimaserade smärtsamt innan han fortsatte:
– Eftersom jag är en gentleman erbjöd jag mig att leta reda på min frus boll också och mycket snart skymtade jag en golfboll på ängen intill.
Lyfte på svansen
Direktören var tvungen att avbryta sig och torka bort lite blod från kinden. Sedan fortsatte han:
– Bollen låg på en grästuva precis under svansen på en ko. Så jag hoppade över stängslet, gick fram till kon, lyfte upp svansen så man fick fri insyn och skrek, MARGARETA, VISST SER DET HÄR UR SOM DIN?
– Jaha, vad hände sen så? frågade polismannen som vid det här laget hade svårt att hålla sig för skratt.
Eriksson som inte kunde förstå vad som var så roligt fortsatte upprört sin berättelse:
– Helt från ingenstans fick jag en rejäl smäll av en golfklubba rakt i huvudet och när jag vakande till var Margareta borta. Jag har ringt flera gånger sedan dess men inte fått svar. Jag tror någon måste ha kidnappat henne!?
Tryck nu på DELA-knappen så att dina vänner också får skratta lite idag!
