En ensam kvinna på runt 70 år kände att det var dags att gifta sig. Hon satte in en annons i lokaltidning.
Man sökes:
Måste vara i 70-årsåldern.
Får INTE slå mig.
Får INTE springa ifrån mig.
Måste vara bra sängen.
Alla sökande måste mötas upp i egen hög person.
Två dagar senare ringde det på dörren. Men till tantens bestörtning satt det en gråhårig man utan vare sig ben eller armar i en rullstol utanför.
Tanten, som inte var så progressiv och ofta pratade utan att tänka sa, ”Jasså, och du tror att jag ska överväga dig? Du har ju inga ben?”
Den gråhårige mannen svarade, ”Det stämmer, men det betyder att jag aldrig kan springa ifrån dig.”
Tanten nickade men sa sedan, ”Men du har ju inga armar heller?”
”Det stämmer, men det betyder att jag aldrig kan slå dig.”
Tanten höjde på ögonbrynen sedan sa hon, ”Men är du fortfarande bra i sängen?”
Den gamle mannen lutade sig tillbaka och gav ett strålande stort brett leende, ”Hur tror du jag ringde på dörren?”
