Det lönar sig sällan att vara girig. Eller som min mamma brukar säga, man är bara rik om man har det som inte kan köpas för pengar. Mannen i den här historien fick lära sig den läxan i slutet av sitt liv…
Det var en mycket rik man som låg på sitt yttersta, han visste att hans utmätta tid närmade sig sitt slut. Hans tankar irrade oroligt runt alla ägodelar som han skulle bli tvungen att lämna här på jorden. Det fanns ingen som var värdig att ta över hans förmögenhet. I sin vånda ville han förhandla med Gud.
– Gud, du vet att jag har levt ensam och ägt hela mitt liv åt att skaffa mig ekonomisk trygghet. Du vet ju hur fattig min familj var, hur många gånger jag fick lägga mig hungrig.
– Ja jag vet, jag har följt dig hela ditt liv, men ingen kan ta något med sig från jorden till himlen.
– Men Gud, du kan väl göra ett undantag, låt mig få ta en enda kappsäck med mig. Det är väl inte hela världen för dig, men för mig skulle det betyda mycket.
– OK, en kappsäck, du är undantaget som bekräftar regeln, kan vi säga.
– Tack gud.
Mannen sålde allt han hade och köpte guldtackor och packade tackorna i kappsäcken. Väl framme hos Sankte Per, knackade han på porten och ville komma in. I porten säger Sankte Per:
– Du måste lämna kappsäcken här utanför, ingen får ta med sig in något från jorden.
Mannen:
– Men, Gud lovade mig att jag fick ta en kappsäck med mig.
Sankte Per frågade Gud om det var riktigt och fick ett jakande svar. Så Sankte Per säger till mannen:
– Ja, det är tydligen OK, men du får allt ta och öppna kappsäcken och visa vad du har i den.
Sankte Pers nyfikenhet hade väckts. Mannen öppnade kappsäcken och visade stolt alla guldtackorna.
Sankte Per säger besviket:
– Var det bara gatstenar?
