Paret Johansson hade trots upprepade försök inte lyckats bli gravida och hade bestämde sig att använda sig av en surrogatpappa för att kunna starta familj.
Dagen som mannen de valt bli far till deras barn skulle komma över så kysste herr Johansson sin fru på kinden och sa, ”Jag går nu älskling, mannen kommer snart.”
En halvtimme senare, av en händelse, så knackade en bebisfotograf som sålde sina tjänster dörr till dörr på i hopp om att göra en affär.
”Godmorgon frun,” sa han. ”Jag har kommit för att…”
”Åh, du behöver inte förklara,” avbröt fru Johansson som var lite generad. ”Jag har väntat på att du ska komma.”
”Jasså, hade du det?” sa fotografen. ”Det är ju bra, då vet du att bebisar är min specialitet?”
”Åh, jag hoppas det. Det är vad min man och jag räknar med. Snälla kom in och slå dig ner.” sa fru Johansson.
När mannen kommit in och slagit sig ned så rodnar fru Johansson och frågar blygt, ”Så, hur börjar vi?”
”Lämna det åt mig. Jag brukar börja med att testa två i badkaret och kanske ett par på sängen. Och ibland på vardagsrumsgolvet bara för skojskull, där kan man verkligen bred ut sig.” svarade fotografen.
”Badkaret, vardagsrumsgolvet… inte undra på att det inte fungerade för Niklas och mig!” utropade fru Johansson.
”Nå, men du vet i mitt yrke kan man inte garantera att varje gång blir lyckad så man måste testa många olika positioner och jag skjuter av från fem, sex vinklar. Jag är säker på att du kommer vara nöjd med slutresultatet.”
”Oj! Det var mycket!” sa fru Johansson.
”Nåja, men du vet i mitt yrke måste en man ta sin tid på sig. Jag skulle älska att ha det överstökat på fem minuter men jag är rätt säker på att du skulle bli besviken på resultatet i så fall.”
”Oja, så är det såklart.” sa fru Johansson och rodnade ännu djupare.
Fotografen tog då fram en sin portfölj och och drog ut bilder på bebisar som han tagit. ”Den här gjorde jag på taket på en buss.” sa han
”Herregud!” sa fru Johansson och höll sig för bröstet.
”Och de här tvillingarna blev förvånansvärt bra med tanke på hur svår deras mamma var att arbeta med.”
”Hon var svår?” frågade fru Johansson.
”Ja, jag är rädd för det.” suckade fotografen. ”Till slut fick jag ta henne till parken för att få jobbet gjort. Det samlades en folkmassa runt oss tillslut för att få en ordentlig titt på vad vi höll på med.”
”En folkmassa?”
”Japp,” svarade fotografen. ”Och vill var tvungna att hålla på i över tre timmar också. Mamman stönade och skrek hela tiden – jag kunde knappt koncentrera mig. Och när mörkret började falla så var jag tvungen att skynda mig att fyra av. Tillslut, när ekorrarna började gnaga på min utrustning, så blev vi tvungna packa ihop allt.”
Fru Johansson satte sig ner, ”Du menar att de verkligen gnagde på din… utrustning?”
”Det stämmer frun. Nåja om du är redo så ställer jag upp mitt stativ så kan vi köra igång.”
”Stativ?”
”Åh ja, frun. Jag måste använda ett stativ för att ha min canon på. Den är alldeles för stor och tung för att hålla i handen.”
Det var droppen för fru Johansson. Hon svimmade.
Var inte snål, DELA om du skrattade!
