Det sägs ju att norrlänningar sällan är de mest pratglada och utifrån mina egna erfarenheter så stämmer det faktiskt ganska bra. Folk från Norrland brukar snarare vara bra lyssnare som mest öppnar munnen när det har något viktigt de måste få sagt.
Direktör Silverhagen hade nu anlänt till den norrländska byn för lite semester. Han hämtas vid stationen av Bernt med hästskjuts.
Färden gick mot direktör Sabelhielms fjällstuga då Bernt plötsligt stoppade hästen och hälsade på en man som kom gående på vägen.
– Goddag på dig, Pekka! Du är ute och går, ser jag.
– Jajamen, sa den gående.
– Ja, hej på dig då, Pekka!
Bernt fick igång hästen igen och vände sig med ett litet leende leende mot direktör Silverhagen:
– Ursäkta stoppet, men det där var min bror Pekka som jag inte träffat på sju år – och det är ju trevligt att prata lite då man ses…
DELA med dina norrländska vänner!
